Sitter hemma hos Sara, hon är och äter. Jag var inte spec. sugen.
Är inte sugen på något längre. Jag tittade igenom min bilddagbok med Johan igår. Jag vet att det är jätte dumt att titta tillbaka och säga att "det var så bra DÅ" istället för att leva i nuet..

Men jag saknar hur lätt allting var då, när jag fortfarande gick på gymnasiet, dagarna var liksom redan framlagda, man hade en anledning till att gå upp varje morgon, man träffade vänner och hade skit kul. och man hade en bra dygnsrythm.

Nu börjar mina dagar runt tre tiden, jag vaknar och solen har börjat gå ner, jag är konstant trött och har varken lust eller ork att göra sånt jag älskade att göra förut. Som att göra mig iordning, sminka mig, fixa håret ta bussen in till stan, möta upp vänner för fika och sen en runda i affärer då man alltid hittade nått fynd. Jag tror det är vädret som påverkar mig, det är för kallt för att orka ta sig ut (Ni vet hur lätt jag fryser, och hur obehagligt jag tycker det är).

Sen att det är en sånn stress, folk jobbar eller går på universitetet, har pojkvänner och var på stan tidigare under dagen. Jag har också pojkvän och ska väl börja plugga nu, eftersom finanskrisen tvingar mig. Men jag har ingen motivation, ingen ork. Jag måste skaffa en hobby och en daglig rutin, att gå upp samma tid varje dag och fånga dagen, att lägga mig samma tid varje kväll och sova ut.

Mest av allt önskar jag mig en lägenhet just nu, ett ställe som är mitt och som jag får ta hand om. Jag behöver tider och ansvar i vardagen för att fungera. Jag har inget att ta ansvar över nu förutom mig själv. Och det suger.

Jag älskar att vara hemma och mysa, men det börjar bli lite långtråkigt nu. Man blir ju bara trött och seg av det.