Dags att städa upp. på allvar!

Ikväll är det maskerad! Alfred Hitchcock är temat.

Det enda jag känner till om Alfred Hitchcock är filmerna fåglarna och psycho. Eftersom jag endast har sett Fåglarna tänker jag gå som ett fågelbo.

Hur blir man ett fågelbo då?
Man tupperar håret maximalt och sätter upp det i en 60-tals frisyr. Så att det ser lite grann ut som ett fågel bo.
Sen fäster man fjädrar i håret (jag valde svarta, eftersom jag är så ljus i håret, härligt med kontraster!) för att markera att en fågel bor där.
Sen har ju jag även min svarta fågel intatuerad på ryggen som jag anser markerar ännu mer att en fågel bor hos mig om jag väljer att visa den. Vilket jag gör genom att ha en svart klänning som är ringad i ryggen.
Sen har jag även införskaffat ett par lösögonfransar med fjädrar.

Med mig har jag min kavaljer Joel som ska gå som en femtiotals man.
Och med oss har vi min vän Linnea och hennes man Nils.

Jag ska dricka champagne ur flaska med sugrör

Kommer nog bli en kalaskväll :)

Jag pysslar i det tysta. Snart kommer en överraskning. SNAAART.

Jag var tydligen bäst i klassen på matte provet också. 1 och ½ fel på hela provet.
Jag fick en kick av att lägga ner tid och energi på skolan igen efter det.
Så här kommer jag inte befinna mig särskilt mycket. Men håll till godo.

I'll be back.


Stockholm & metallica i helgen också, med min underbaraste johan.

Jag lääängtar.

puss

Magont och Pluggande heeela dagen. Gjorde precis klart min fysiklabb och stängde böckerna för idag. Det är så mycket att hinna ikapp i och med att jag läser fyra ämnen och började en och en halv vecka efter de andra. Men jag är ikapp med biologin och matte a och nästan i matte c. Bara den där förgrömmade fysiken, som är så ointressant att jag tror jag avlider.

Nåväl. Skönt att gå i skola igen, faktiskt.




Jag disskuterade med mamma vad en sekelskiftslägenhet i centrala paris kan gå på, en stor sådan.



Hon tippade lite sådär 15 miljoner. Jag kände bara POW! right in the kisser, på de där satans kjoltygen till priser när jag hörde det.

Jag ska försöka att åka in tidigt imorgon, så jag får med mig en take away te från Waynes.

Jag har även fått höra från Joel, att jag tittar ohyggligt mycket bakåt på hur bra det var, tvärtemot han som sällan tittar bakåt utan enbart frammåt. Jag vet inte riktigt vad som är bäst, bakåt eller framåt, bakåt har ju ändå gjort mig till den jag är idag, och kan ge mig minnen från goda tider jag gärna vill uppleva igen.

Bakåt eller frammåt människa?

Idag har jag känt mig riktigt ensam.

Tur är så har folk hört av sig, fått mig att känna mig mindre ensam.
Men har den där ensamkänslan träffat en är den svår att skaka av sig.


Det känns som det i stort sett skulle kvitta om man reste iväg, långt långt bort och aldrig hörde av sig till folk igen.
Som om man skulle glömmas bort bland alla papper och vardagsbekymmer i folks liv.

Det är sådana här tillfällen som får en att se sig själv som ett tomt skal, en person som går på rutin och inte riktigt lever.

Vad jag saknar att bo i en egen lägenhet! I sommras hade jag en egen lägenhet. Med massor av sena sommar nätter. Synd bara att den låg så långt bort från stan. Vintertid är verkligen inte min tid. Jag är mer en sommar tjej, som gillar att gå barfota och dricka öl tills solen går upp igen. Att promenera sent på nätterna, bada i vatten som inte är isbelagt. Jag kommer nog aldrig stå ut med att bli gammal, och kommer nog ha en fyrtioårskris när jag är 25. Jag måste nog bo i ett land där det är konstant varmt, då jag inte klarar av kyla för fem öre. Många måsten känner jag. Åh. låt mig leva så.

Jag glömde skriva förut, att jag blev vittne till en trafikolycka på torget. En kvinna blev påkörd vid ett övergångsställe på östratorg gatan. Jag och joel satt i bussen på väg till infinity. Det var KAOS i stan, jag antar att kvinnan bröt nått ben då hon inte tog sig upp igen. Ambulans och polis var där, jag tyckte mig tillochmed se en brandman.

Jag skulle hursom helst ta upp min kamra och dokumentera händelsen. Precis när jag tar upp kamran och ska fota, tittar kvinnan på mig och ser jätte skärrad och ledsen ut. Jag fick så otroligt dåligt samvete att jag la ner kameran.

Jag kanske är hemsk.. men ni kanske hade gjort samma i min situation?

För jag har en sötnöt utan dess like!
Min Johan ♥

Idag har jag umgåts och fnissat tills jag grät med Joel. :)

Dagen började med att vi möttes upp på bussen, år och dar sen jag åkte buss från hammarö. Sedan tog vi take away te och latte på Wayne's (vad jag har saknat take away te), gick en sväng på myrorna där jag fyndade ett par skor och två armband.

Åkte ut till norrstrand och Infinity tattoo, där joel fick sin tattuering ifylld av Stoffe som även tattuerat mig. När han väl var klar med Joels tattuering visade han på bilder, och min tattuering var med, eftersom det var hans första motiv, jag blev kär i den på nytt.
Han ville se hur den såg ut nu så jag visade, han tyckte att jag borde fylla i den, där och då. Jag ville vänta då jag har en ny tatuering jag vill ha, och undrade om jag kunde ta dem samtidigt. Det tyckte han lät fin fint.

In till stan igen, käkade på wayne's och gick en sväng. Köpte även en kylplatta till min laptop så att den inte ska bli så varm.

Sen hem.

I helgen ska jag och Joel förhoppningsvis ut.
Sen ska jag & Johan och några andra bowla och dricka öl :)
& imorgon ska jag träffa Linnéa (:
 

Peace

Jag låg och tittade på dig, du sa att jag var det finaste du någonsin sett..
Jag fick en tanke, vad händer den dagen jag inte är det längre. När du inte längre ser det vackra i min person.
Hur händer det? Att människor man älskar, en dag inte är densamma som de var dagen innan..

Att man trodde man hade allt.
Men sen en dag är det borta.

Hur överlever man något sådant?