Dags att städa upp. på allvar!

Ikväll är det maskerad! Alfred Hitchcock är temat.

Det enda jag känner till om Alfred Hitchcock är filmerna fåglarna och psycho. Eftersom jag endast har sett Fåglarna tänker jag gå som ett fågelbo.

Hur blir man ett fågelbo då?
Man tupperar håret maximalt och sätter upp det i en 60-tals frisyr. Så att det ser lite grann ut som ett fågel bo.
Sen fäster man fjädrar i håret (jag valde svarta, eftersom jag är så ljus i håret, härligt med kontraster!) för att markera att en fågel bor där.
Sen har ju jag även min svarta fågel intatuerad på ryggen som jag anser markerar ännu mer att en fågel bor hos mig om jag väljer att visa den. Vilket jag gör genom att ha en svart klänning som är ringad i ryggen.
Sen har jag även införskaffat ett par lösögonfransar med fjädrar.

Med mig har jag min kavaljer Joel som ska gå som en femtiotals man.
Och med oss har vi min vän Linnea och hennes man Nils.

Jag ska dricka champagne ur flaska med sugrör

Kommer nog bli en kalaskväll :)

Jag pysslar i det tysta. Snart kommer en överraskning. SNAAART.

Jag var tydligen bäst i klassen på matte provet också. 1 och ½ fel på hela provet.
Jag fick en kick av att lägga ner tid och energi på skolan igen efter det.
Så här kommer jag inte befinna mig särskilt mycket. Men håll till godo.

I'll be back.


Stockholm & metallica i helgen också, med min underbaraste johan.

Jag lääängtar.

puss

Magont och Pluggande heeela dagen. Gjorde precis klart min fysiklabb och stängde böckerna för idag. Det är så mycket att hinna ikapp i och med att jag läser fyra ämnen och började en och en halv vecka efter de andra. Men jag är ikapp med biologin och matte a och nästan i matte c. Bara den där förgrömmade fysiken, som är så ointressant att jag tror jag avlider.

Nåväl. Skönt att gå i skola igen, faktiskt.




Jag disskuterade med mamma vad en sekelskiftslägenhet i centrala paris kan gå på, en stor sådan.



Hon tippade lite sådär 15 miljoner. Jag kände bara POW! right in the kisser, på de där satans kjoltygen till priser när jag hörde det.

Jag ska försöka att åka in tidigt imorgon, så jag får med mig en take away te från Waynes.

Jag har även fått höra från Joel, att jag tittar ohyggligt mycket bakåt på hur bra det var, tvärtemot han som sällan tittar bakåt utan enbart frammåt. Jag vet inte riktigt vad som är bäst, bakåt eller framåt, bakåt har ju ändå gjort mig till den jag är idag, och kan ge mig minnen från goda tider jag gärna vill uppleva igen.

Bakåt eller frammåt människa?

Idag har jag känt mig riktigt ensam.

Tur är så har folk hört av sig, fått mig att känna mig mindre ensam.
Men har den där ensamkänslan träffat en är den svår att skaka av sig.


Det känns som det i stort sett skulle kvitta om man reste iväg, långt långt bort och aldrig hörde av sig till folk igen.
Som om man skulle glömmas bort bland alla papper och vardagsbekymmer i folks liv.

Det är sådana här tillfällen som får en att se sig själv som ett tomt skal, en person som går på rutin och inte riktigt lever.

Vad jag saknar att bo i en egen lägenhet! I sommras hade jag en egen lägenhet. Med massor av sena sommar nätter. Synd bara att den låg så långt bort från stan. Vintertid är verkligen inte min tid. Jag är mer en sommar tjej, som gillar att gå barfota och dricka öl tills solen går upp igen. Att promenera sent på nätterna, bada i vatten som inte är isbelagt. Jag kommer nog aldrig stå ut med att bli gammal, och kommer nog ha en fyrtioårskris när jag är 25. Jag måste nog bo i ett land där det är konstant varmt, då jag inte klarar av kyla för fem öre. Många måsten känner jag. Åh. låt mig leva så.

Jag glömde skriva förut, att jag blev vittne till en trafikolycka på torget. En kvinna blev påkörd vid ett övergångsställe på östratorg gatan. Jag och joel satt i bussen på väg till infinity. Det var KAOS i stan, jag antar att kvinnan bröt nått ben då hon inte tog sig upp igen. Ambulans och polis var där, jag tyckte mig tillochmed se en brandman.

Jag skulle hursom helst ta upp min kamra och dokumentera händelsen. Precis när jag tar upp kamran och ska fota, tittar kvinnan på mig och ser jätte skärrad och ledsen ut. Jag fick så otroligt dåligt samvete att jag la ner kameran.

Jag kanske är hemsk.. men ni kanske hade gjort samma i min situation?

För jag har en sötnöt utan dess like!
Min Johan ♥

Jag låg och tittade på dig, du sa att jag var det finaste du någonsin sett..
Jag fick en tanke, vad händer den dagen jag inte är det längre. När du inte längre ser det vackra i min person.
Hur händer det? Att människor man älskar, en dag inte är densamma som de var dagen innan..

Att man trodde man hade allt.
Men sen en dag är det borta.

Hur överlever man något sådant?

Happ,. på måndag ska jag till komvux, kolla vilka kurser det finns platser på.
Dags att skaffa en ny väska att ha böcker i. Tur att joel ska köpa en weekendbag så jag får en vän att titta efter bara väskor med.

Tänkte göra en drastisk förändring i mitt liv.

Jag ska detoxa, rensa systemet och börja äta nyttigt igen.
Börja äta på regelbundna tider.
Jag ska även börja sova på regelbundna tider.

Få lite struktur på mitt liv.
Så kanske lite av det andra klarnar också?

I skrivande stund befinner sig min johan på badrummet och rakar bort sitt skägg. Jag har aldrig sett han utan skägg förutom på hans körkort.

Jag är lite spänd. men ja, det växer ju ut på en dag eller två så.
Om det blir bra ska jag köpa en riktig raklöddersborste åt han.

I det sista avsnittet i sex and the city (del 1) försöker Big få tag på Carrie utan resultat, han ringer och ringer och lämnar meddelanden. Tillslut dyker han upp utanför hennes lägenhet och ber om att få prata med henne. Han säger då att hon fått honom att känna sig som en "needy chick". En desperat tjej som bara ringer och ringer utan resultat.

Alla har väl känt sig lite needy ibland.

Men nu har det börjat gå över styr. Tjejer som träffar en kille på krogen och pratar med han i max tio minuter, tror nu att det är okej att ringa non-stop till fyra på morgonen, lämna samma "varför svarar du inte? jag vill ju sova med dig" meddelanden.
Skickar otaliga sms, med samma innehåll. Sne fylla kanske det här ska kallas? Men är det sne fylla när personen fortsätter att smsa och ringa flera dagar efteråt, flera veckor? Detta hände en bekant till mig. Han blev förföljd. Nu var detta kanske lite extremt. Men jag ser det hände mer och mer överallt. Tjejer har fått för sig att man ska "ta för sig" och inte ta ett nej. Klart att man ska våga ta första steget o.s.v. men man får ju ändå känna av situationen lite. Inte börja leta upp killen på facebook, msn o.s.v.

Jag är en stark följare av less is more. Släng inte ut dina tankar och känslor på en gång.
Var lite intressant, ge inte ut vem du är på en gång.
Ska det vara så svårt?

Att få det man vill ha, vad det än gäller ska inte vara lätt, det ska vara en utmaning.
Blir inte belöningen så mycket roligare då?

Jo

Sitter hemma hos Sara, hon är och äter. Jag var inte spec. sugen.
Är inte sugen på något längre. Jag tittade igenom min bilddagbok med Johan igår. Jag vet att det är jätte dumt att titta tillbaka och säga att "det var så bra DÅ" istället för att leva i nuet..

Men jag saknar hur lätt allting var då, när jag fortfarande gick på gymnasiet, dagarna var liksom redan framlagda, man hade en anledning till att gå upp varje morgon, man träffade vänner och hade skit kul. och man hade en bra dygnsrythm.

Nu börjar mina dagar runt tre tiden, jag vaknar och solen har börjat gå ner, jag är konstant trött och har varken lust eller ork att göra sånt jag älskade att göra förut. Som att göra mig iordning, sminka mig, fixa håret ta bussen in till stan, möta upp vänner för fika och sen en runda i affärer då man alltid hittade nått fynd. Jag tror det är vädret som påverkar mig, det är för kallt för att orka ta sig ut (Ni vet hur lätt jag fryser, och hur obehagligt jag tycker det är).

Sen att det är en sånn stress, folk jobbar eller går på universitetet, har pojkvänner och var på stan tidigare under dagen. Jag har också pojkvän och ska väl börja plugga nu, eftersom finanskrisen tvingar mig. Men jag har ingen motivation, ingen ork. Jag måste skaffa en hobby och en daglig rutin, att gå upp samma tid varje dag och fånga dagen, att lägga mig samma tid varje kväll och sova ut.

Mest av allt önskar jag mig en lägenhet just nu, ett ställe som är mitt och som jag får ta hand om. Jag behöver tider och ansvar i vardagen för att fungera. Jag har inget att ta ansvar över nu förutom mig själv. Och det suger.

Jag älskar att vara hemma och mysa, men det börjar bli lite långtråkigt nu. Man blir ju bara trött och seg av det.

Nu snart rullar bilen ner mot Göteborg.

Bilen är städad nu iaf.
Tjing.

Gårdagen spenderas som idag i säng. Hoppas min förkylning är som bortblåst till imorrn då jag ska köra till göteborg, vill inte vara sjuk när min Johan kommer hem.

Hur som, igår låg jag och strö kollade på teve och hade så tråkigt att jag kunde dö.
Min telefon ringer, det är ett nummer jag inte känner igen.
Jag får alltid en klump i magen när sånna nummer ringer, det är liksom, vem har jag gett mitt nummer till? vem har fått tag på mitt nummer, ofta är det bara en obehaglig person man inte vill ha att göra med.
Så var fallet igår.

Personen som ringde ville att vi skulle ses innan nyår, vilket jag inte vill.
Personen skulle ringa imorgon (idag). JAG VILL INTE.

La på och hade en rejäl klump i magen. Varför? Vi sågs senast i sommras, släpp det.
Synd för han att jag inte tänker svara.

---

Om jag känner mig piggare idag, ska jag ta och städa bilen.
Sen kanske även åka till lägenheten och chilla där, vore skönt.

Sitter och tittar på ztv.
Mercy spelas, och min vän Julia och Duffy är sjukt lika. titta bara

Snart börjar ett nytt år, med nya händelser och upplevelser. Så vad hände under mitt 2008 som la sig på minnet.

Jag jobbade som timvikarie på Björkhagsgården och tog hand om de gammla, och riktigt trivdes.
Jag velade fram och tillbaka mellan två killar, vilket inte gjorde mig något klokare.
Flyttade in i en egen lägenhet som jag älskade. Sa upp den för att se till att jag tog mig i kragen och gjorde det jag alltid drömt om, att ta mig någon annanstans, för hem ville jag inte igen.
Fick kalla fötter och visste inte vad jag ville.
Sökte därför jobb i norge med Jonna och Josefin.
Fick jobbet och flyttade till töcksfors, något jag inte rekomenderar om du som jag älskar storstäder.
Träffade Johan, och blev kär kär kär. & uppenbarligen han också eftersom han är min och jag hans :)
Tack vare finanskrisen hamnade fabriken i en kris och var tvungen att inte förlänga folk, däribland mig.
Vilket gjorde mig väldigt arg då de gick på hur jag ser ut (liten och "klen") och inte på hur jag jobbar som anledning till att jag inte kunde vara kvar.
Men bra var väl det, för nu är jag riktigt inställd på att resa, och tänker göra det.

Och vad har jag lärt mig av 2008?
Att bara följa mig själv, vad JAG vill.
Och att inte vara rädd för att ta steg även om grunden inte är så stabil, att våga lite.

Vad lovar jag mig själv inför 2009?
Att jag ska komma på vad jag vill bli.
Att börja plugga, och ta steget och flytta till en storstad.
Att inte låta något hindra mig från att få det jag vill ha.
Samt att lära mig att inte lägga pengar på skräp (kan säga att jag blev beroende av coca-cola och varmkorv i töckan)
Tada!, nyårslöften.